I ett läge där partiet är i opposition längsta tidsperioden på hundra år och väljarstödet är det lägsta sedan 1914 är det tal som nyvalda S-ledaren ska hålla på kongressen viktigt. Den nya S-ledaren bör få tid att förbereda sig och talet i två veckor. Det påminde Aftonbladet om i går på nyhetsplats. 
Tidningen drar ett varv till på spekulationsskivan gällande ny S-ledare. Sedan tio dagar har det pratats om fyra män. Förutom 55-plusaren i ålder Sven-Erik Österberg, som var favorit första tiden sedan Mona Sahlin meddelade sin avgång, är det Thomas Östros och Mikael Damberg. 
Den fjärde, minst kända, är Tomas Eneroth. Han uppges av Aftonbladets Lena Mellin ligga sämst till och vara ”ointresserad” att bli partiledare. 
Därmed är vi, om man ska tro Mellin, nere i en kamp mellan tre kandidater där bara en ska återstå om en vecka. Låt oss se på dessa. 
Österberg är äldre än de andra två, 45-årige Östros och Damberg, 39 år. Och för några veckor sedan sattes några kriterier för ny S-ledare upp. En var att det skulle vara en person som satt en längre tid, inte en övergångslösning som sitter fyra, fem år. Därmed räknade en del ut Österberg. Men numera sitter partiledare i snitt i tio år. Österberg skulle därmed kunna sitta tio år innan han blir folkpensionär. 
Ett annat, kanske inofficiellt, kriterium som det pratats om är att en ny S-ledare ska kunna vinna val. Det angavs dock inte vad som menas med det. 
En ny S-ledare skulle kunna lyfta sitt parti över 35 procent och S skulle ändå förbli i opposition. Tänk valresultatet 2006 i repris. 
Om man definierar vinna val som att en S-ledare ska föra S tillbaka till regeringsmakten och ministerposter kan en ny S-ledare mycket väl driva ned S i det sämsta väljarstödet på hundra år, nedåt 28 procent, och det skulle ändå vara en valseger. Detta genom att S med en mitteninriktad politik vinner tre, fyra viktiga procentenheter väljare från allianspartierna. Om S då tappar fem, sex procentenheter till Vänster- och Miljöpartiet spelar inte så stor roll. Alliansen blir den uppenbara förloraren i valet 2014 och tappar sin legitimitet att regera vidare. Ny given regeringsbildare blir nya S-ledaren. 
Om han bildar en S-minoritetsregering (i mitten) eller en koalition med till en början Miljöpartiet och sedan även ett eller två av de små allianspartierna kvittar. Med ett återtagande av regeringsmakten ges S möjlighet att åter vara främsta aktör i att sätta tonläget i svensk politik. 
Den av kandidaterna som har bäst förutsättningar att åstadkomma ett återerövrande av regeringsmakten med en mitteninriktning är Mikael Damberg. 
Österberg skulle nog mer gå in för att stabilisera partiet med en ganska traditionell S-politik, i hopp om att även öka väljarstödet lite grann. 
Och Östros är troligen för förknippad med sina förluster i debatterna mot finansminister Borg i valrörelsen (som väljarna uppfattade det). Östros har därmed svårt att åstadkomma vare sig en ökning av S-stödet, i kraft av att S-väljarna känner igen en klassisk välfärdsinriktad S-politik, eller en mittenpolitisk offensiv som vinner väljare från alliansen. 
Om man läst Aftonbladets ledarsida i partiledarfrågan är den inriktad på att S ska försöka vinna valet 2014 i meningen komma i regeringsställning. S ska dock inte prata om att de vill vinna eller vara fixerade vid (Nya) Moderaterna utan anamma ett maktvinnande agerande utan att negativa, makthungriga, delar av det märks. Läs Clintons och Blairs att lägga sig nära motståndaren, eller Nya Moderaternas fokusering på problem, typ utanförskap, utan att nämna motståndaren. Aftonbladets ledarsida pekade i realiteten ut Damberg som sin kandidat fredagen för tolv dagar sedan. 
S-folket, även i Dalarna, har därmed tre kandidater med tre alternativ att förhålla sig till. Det är bara välja den man gillar mest, eller ogillar minst, av: 
Österbergs igenkänningsbara S, med god ökningschans om än inte given regeringsmaktschans. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Östermalmsgatan sträcker sig i en lång båge över stadsdelen och är, om inte kvarterens paradgata, så åtminstone övre Östermalms prestigemässiga pulsåder. Jag har alltid tyckt hjärtligt illa om den här delen av Stockholm. Gatorna är tysta och folktomm...

För det första är arbetslösheten skyhög, för det andra stängs folk in i FAS 3-åtgärder som ibland kränker människor och som innebär att pengar hälls ner i företag; för det tredje har idén med jobbcoaching inte alls visat sig fungera trots miljardkost...

Småpartierna till vänster och höger om S+M-alliansen var kritiska och ville ha en generösare flyktingpolitik och en annan utformning av politiken. De var inte överens i allt, det var inte S+M-alliansen heller, men de hade stor samstämmighet i sin kri...

Småpartierna till vänster och höger om S+M-alliansen var kritiska och ville ha en generösare flyktingpolitik och en annan utformning av politiken. De var inte överens i allt, det var inte S+M-alliansen heller, men de hade stor samstämmighet i sin kri...